Plockade varsamt 30, alldeles nyutslagna fläderblommor från trädet på min tomt. Tror att de var de sista i länet som slog ut. På andra ställen hade flädern blommat i ett par veckor, men inte hos mig. Här kommer allt sent, om det växer över huvud taget, vilket varken dillen eller salladen ser ut att göra i år. Men grannen, som generöst låter mig hämta korgvis med gröna, fräscha, goda blad, har gröna fingrar. Han ger mig också varje år några sättpotatisar av en alldeles speciellt delikat sort, Amandine. Planterar dem i två av mina pallkragar, vattnar, pysslar om dem och låter dem växa ifred länge, länge. Sen gräver jag, med en gammal på loppis inköpt silversked, upp bara precis så många som behövs till en måltid. De duger som ensamrätt! En sådan potatis, med en nypa salt och lite smör skulle få självaste Gordon Ramsey att sluta svära, det är jag säker på.

Men nu var det i alla fall dags att göra fläderblomsaft. När sönerna var små gjorde jag det varje sommar. Flera satser, allt gick åt. Men när de flyttade ut falnade intresset och jag tyckte faktiskt inte heller att det var så där väldigt gott längre. Men nu har safttillverkningen tagit fart igen. Uppskattar de rena smakerna av bara blommor eller bär, lite vatten och socker. Visst, vi tillsätter lite citron- eller vinsyra, men ändå blir inte vår hemgjorda saft den kemikaliesoppa som utgör drycker som bland annat "cider med äppel- eller päronkaraktär", sockerstinn läsk med smakämnen som definitivt inte kommer från naturen. För att inte tala om exempelvis Fun light, som stolt marknadsförs som "den utan socker". Någon som säger sig vara läkare (man ska ju vara kritisk mot allt och alla som figurerar på nätet) kallar sig Hälsodoktorn och informerar på nätet om hälsa och sånt, har skrivit om just Fun light. Han menar att istället för att skryta med det faktum att den inte innehåller socker, kanske producenterna borde informera om alla kemikalier drycken innehåller. Han frågar sig om konsumenten verkligen vill byta ut sockret, trots att vi ju alla vet att det inte är nyttigt, mot de tio (10!) kemikalier som drycken innehåller. Han menar att det borde heta "Fun light  - den med kemikalier" istället. Funderar också över de enorma mängder så kallade energidrycker som folk köper för dyra pengar och bälgar i sig. Experter i ämnet hävdar, att det går lika bra med en kopp kaffe för att få den energikick dryckerna sägs ge. Nåväl, vi väljer själva vad vi vill klunka i oss.

För att återgå till min flädersaft tvättade jag de ekologiska citroner jag inköpt, skivade dem och blandade med de tidigare nämnda 30 nyutslagna fläderblommorna tillsammans med den mängd av vinsyra som stod i receptet och hällde på den angivna mängden kokande vatten. "Låt stå i 24, gärna 48 timmar på ett svalt ställe", läste jag i receptet. Det där med svalt ställe var liksom inget problem. Ut med blandningen på altanen bara, utetermometern visade tolv grader. Så mycket svalare plats kan man väl inte hitta om man inte väljer kylskåpet. Regnade gjorde det också, om man får gnälla lite. Men det gör jag inte, det är sommar oavsett väder och alldeles ljuvligt.

När saften dragit klart, silade jag den i mormors gamla saftsil, tillsatte socker (men lite mindre än det stod i receptet) och hällde  den i dubbla plastpåsar för vidare förvaring i frysen. När sen vintern kommer, kan jag ta fram den ljuvligt doftande drycken, blanda med vatten och is, ta en klunk och minnas den härliga sommaren. Min hemkörda flädersaft - den med socker...

2017-07-20 10:22:39