Under strecket
Ur led är tiden. Vardagen flyger förbi. Det är bråttom. Måste hit. Måste dit. Hinna med ena. Svara på det andra. Vem jag än talar med, så är vederbörande extremt upptagen. Utlyste nyligen en tävling som gick ut på att vara mest upptagen. Den som kunde bevisa att han/hon hade minst tid över hela tiden, skulle vinna tävlingen. Upprinnelsen till det hela var att vem jag än talar med så bekräftar vederbörande hur bråttom han/hon har hela tiden.
Det finns en väldigt talande sketch som visats i TV, där Johan Wester, mest känd som "Kajan" i tv-programmet "Hipp Hipp", möter sina kompisar för att boka ett möte dem emellan. Alla står med varsin planeringskalender i handen och rabblar upp vilka dagar de eventuellt kan hinna med att umgås en stund. De enas till slut om en halvtimme, efter lunch, ett halvår framåt i tiden. Jag kan tänka mig att detta är det enda tillfället när detta kompisgäng kan ses. All annan tid på året är "upptagen".
Hur vi förhåller oss till tid är väldigt individuellt, men ju mer upptagna och uppkopplade vi är, ju oftare dyker det upp guider i kvälls- och hälsotidningar, med tips på hur vi kopplar ur och kopplar av. Att stänga av mobilen och inte hela tiden kolla nyheter, Facebook, uppdatera Twitter och veta vad andra gör, är för många en omöjlighet.
Läste nyligen facktidningen "Kollega", som valt att göra en sammanställning över "vilken telefontyp är du?". Tidningen ville reda ut hur beroende läsarna är av sina smartphones. En blandning av en handdator och en mobiltelefon, för den som inte vet. Först blir vi beroende, sedan skall vi få reda på hur beroende vi är, därefter måste vi läsa hälsoguider i olika tidningar för att kunna göra oss av med beroendet.
Ett vanligt samtalsämne runt fika/middagsbordet är hur fort arbetsveckan går. Hör även detta från barn i min närhet, som trots att skolan är jättetråkig, tycker att veckan går väldigt fort.
Om vi tar oss vuxna som exempel, så följer vi samma rutiner med få undantag. Det finns ingen tid för vare sig reflektion eller längre stunder av funderingar under veckodagarna. Det är ett schema som måste följas för att allt skall fungera och hinnas med. Tankarna och planeringen ligger hela tiden ett steg före. Fokus ligger inte på vad vi gör i stunden, utan när det skall vara klart och vad som händer sedan?
Vad gör du just nu, är annars den mest ställda frågan i dagens uppkopplade samhälle, där vi helst samtalar via sociala medier och inte via personliga möten. Frågan låter för mig som att jag borde stanna till och fundera lite, vad skall jag skriva, vad är det som är viktigt att berätta om vad just jag gör just nu? Men så skall det förstås inte uppfattas. Det handlar om att kasta ur sig något snabbt, om vad som händer just nu. Går på toa, kör bilen till jobbet, äter lunch eller på väg hit eller dit.
Min favorit är fortfarande killen som ringer och beställer pizza, samtidigt som han skriver på Facebook, att han är hungrig och just beställt en pizza. Två minuter senare får han kommentaren; "Mmm vad gott". Måste jag tala om vad jag gör för alla hela tiden? För väldigt många i dagens "smartphone-samhälle" är svaret ja. Annars vet de ju inte vad jag gör? Hur skulle det gå då? Tänk om internet försvann? Frågan ställdes till en yngre person av SVT via en enkät på stan. Svaret? "Ja, då skulle vi väl få börja prata med varandra igen".
