Tiden går fort när man har roligt! I över 20 år har jag jobbat här på Smålandsbygdens tidning. Det har hänt otroligt mycket i branschen under de här åren, inte minst på den tekniska sidan.
Tänk, det känns inte länge sedan som jag sprang ner till Kodakbutiken runt hörnet och lämnade in bilder för framkallning. Inte heller tycker jag det  var någon evighet sedan som jag stod uppe under takåsarna i Sidverkstan´s lokaler på Västra Storgatan i Jönköping och drog ut originalsidorna ur rippningsmaskinen.

Prick klockan tolv gick bussen från stationen till tryckeriet i Ljungby, och ve och fasa om inte kuvertet med tidningsoriginalen var med på den. Då var det bara att sätta sig i bilen och köra de elva milen till Ljungby. Att skicka elektroniskt drömde vi inte ens om på den tiden.
Tänk vilken revolution det var när vi började kunna skicka sena sidor via den då helt nya modemtjänsten ISDN. Visserligen jämfört med dagens e-post var det på riktig stenåldersnivå. Att skicka en ynka sida kunde ta en halvtimme, om det var i färg och med många bilder. Vi kunde följa överföringen via en liten tjockdator i hörnet av sätteriet. 26 procent, 33 procent, 48 procent, och så ända fram till att man kunde andas ut vid 100 procent. Då fanns sidan på tryckeriet.
Jag minns fortfarande frustrationen och kallsvetten som infann sig när mittuppslaget nästan var framme, 98 procent, och så bröts anslutningen och allt fick börjas om igen. Det var många sena kvällar och tidiga mornar för att få ihop vissa veckors tidningar, men en otroligt skön känsla när allt var klart.

Vi har också haft otroligt roligt under de här åren. Många skratt och högt i tak på redaktionen, ibland lite väl högt i tak för utomstående... Det fanns nog de som tyckte vi var lite väl tuffa mot varandra, men så blir det nog när man känner varandra riktigt väl.
Jag kommer att sakna dem, eller jag saknar dem redan. De senaste åren har inneburit en del nedskärningar och vi är inte längre lika många på redaktionen. Våra resurser har krympt bit för bit. Men hela tiden har vi som varit kvar kämpat för att ni läsare ska få en riktigt välmatad tidning i brevlådan varje fredag.
Jag kommer såklart också att sakna alla er läsare och inte minst de fantastiska människor som jag fått möjlighet att besöka under mina reportageresor runt om i länet. Tänk att jag under större delen av mitt yrkesverksamma liv har fått tillbringa mina dagar med att prata med spännande människor och lära mig nya saker, och dessutom har jag fått betalt för det!

Men allting har ett slut, och så också min tid på Smålandsbygden. Nu går jag vidare mot nya utmaningar och det känns trots allt ganska bra, det är dags nu.
Även om jag tycker att det är lite sorgligt att en 92-årig tidning inte kan finnas kvar. För trots allt är det så, att utan mångfald blir det enfald. Dessutom så är jag övertygad om att landsbygden behöver en röst, inte minst med all centralisering som sker i andra medier.
Med detta vill jag rikta ett stort tack till alla er därute som läst mina artiklar! Kanske vi ses igen, i ett helt annat sammanhang.
Kram på er!

2017-10-19 09:08:50
2017-10-12 10:04:30
2017-10-12 10:04:30
2017-09-28 08:58:21