Som ni kanske läste i förra veckans tidning, ska Smålandsbygdens Tidning läggas ner. Till jul kommer det allra sista numret och en över 90-årig tidnings historia är all. Jag vet att många av har haft tidningen i generationer och uppskattar att få den hem på fredagarna och kanske kommer att sakna den. Det kommer jag också, jag har tillbringat nästan hela mitt yrkesverksamma liv med denna tidning som kommit att ligga mig så varmt om hjärtat. Men, det är väl tidens gång. Många tidningar har svårt att få det att gå runt ekonomiskt, inte minst små publikationer som just Smålandsbygdens Tidning. Men, än tänker jag inte säga hej då till er läsare. Vi kör varje vecka fram till jul och ska fortsätta att göra tidningar som ni förhoppningsvis gillar till det bittra slutet.

Nu till något helt annat. Ingen som bor utanför 70-skyltarna kan väl ha missat att det är svampår i år. Ja, inte heller ni som bor i stan, faktiskt. Har noterat under min bilfärd till jobbet, att det växer stora champinjoner och diverse annan svamp på de många gröna plättarna även i stan. Svampår är det inte varje år, så nu gäller det att passa på.
De senaste två åren har det varit sorgligt tomt på mina svampställen vilket jag nämnde i en artikel i förra veckans tidning. Och i början av säsongen, när det egentligen borde kunna vara dags att hitta en och annan kantarell knastrade det torrt under min stövlar när jag förväntansfullt tog en titt på mina ställen. Inte en spor i sikte. Det var liksom ingen idé att leta och jag trodde det var kört.

Men det var det inte! Efter några veckor med ideala förhållanden för svampar, poppade de upp. Massor av sorter som man aldrig ser annars. Men kantareller snubblar jag tyvärr inte på överallt precis, även om jag hittat en rejäl laddning på ett av mina gamla trogna ställen som legat i träda ett par år. Och visst har jag hittat en hel del kantareller, det finns tillräckligt i frysen för lång tid framöver. Karl Johan finns det dock massor av. Denna delikata svamp som jag faktiskt ratade i många år, innan jag kom på att man ska torka den först. Rensa noga, bort med varenda rör. Det finns gula små ägg där, även om rören är vita och fasta, och jag vill definitivt inte konsumera suspekta ägg eller larver. Skiva svampen tunt och torka på tidningar eller som jag, gamla myggfönster som vi hade i barnens rum förr. När svampen är knastertorr förvarar man den i täta burkar eller väl tillslutna papperspåsar.

När det är dags att laga mat lägger man den torkade svampen i lite hett vatten där den får svälla en stund. Krama ur, hacka i önskad storlek och stek som vanligt i smör. Stuvning, sås, eller bara strödda över nykokt pasta smakar det fantastiskt. Så missa inte detta!
Har faktiskt även hittat stolt fjällskivling vilket jag tror aldrig hänt förr. Den är så vacker och sägs vara vår bästa matsvamp. Vi får väl se, frågan är om den slår kantareller och Karl Johan?
Jag tänker att fortsätta skörda så länge det går och tillbringa kvällarna med att rensa svamp. Det är faktiskt lite trevligt. Gillar känslan av att samla i ladorna, lägga upp ett litet förråd för kommande läckra middagar. För det gäller att passa på. Nästa år kanske det inte kommer en endaste liten "kalle"...

2017-09-20 18:09:13